Kommentarer
Postat av: Skvitt
Är det inte så enkelt bara att man tror gott om människor och när magkänslan säger annat så klandrar man sig själv för att tänka och känna så, för så kan det ju inte vara.
Psykopaten avväpnar allt motstånd, gång på gång, men inte hur länge som helst.
Stöter man på en ny psykopat, tja en kan man ju råka ut för i sitt liv, men inte två. Magkänslan, nej fy hur kan jag ... måste vara fel på mig!
Och ... Ja, magkänslan hade rätt igen. Psykopater finns det ju trots allt gott om.
/Skvitt
Postat av: Kao
Bra skrivet. Det stämmer på pricken med vad jag själv upplevde under 1½ plågsamma år för väldigt länge sen - och lyckades ta mej ur. Tror, precis som du skriver, att man som kvinna har någon slags önskan om en omtänksam man som också är stark nog att BESKYDDA en. Det ligger nåt ursprungligt i en sån önskan, tror jag. Men det blir precis tvärtom! 'Mitt' psyko isolerade mej från släkt och vänner. Det fanns endast en enda person som hjälpte mej så gott hon kunde. Det var en ruskig tid och jag lider, på sätt och vis, fortfarande av hans terror. I tankarna dyker han upp då och då och jag mår illa bara jag tänker på det. En psykopat ser på andra människor på samma sätt som han ser på djur eller bilar och andra saker - de är till för att utnyttjas.
Kao