thefascinatingmonster.blogg.se

Här kommer jag att berätta om mötet med en psykopat. Hur allt gick till, hur det kändes och hur det slutade.

HÄNVISNING

Publicerad 2014-11-19 20:42:30 i Allmänt,


Skulle, återigen, vilja hänvisa till www.medberoendesdagbok.se. Denna gång främst inläggen från 18/11 och 19/11 -14.

Här beskrivs narcissism och psykopati så perfekt. Allt detta återfinns hos J, förutom en liten detalj. Han dricker nästan aldrig och de enda droger han använder är värktabletter. 

Under den tiden vi var tillsammans rörde det sig aldrig om några större mängder tabletter, men under C's tid var det mer.

Min gissning är att han är försiktig med båda delarna eftersom det gör att han inte är "helt med i matchen" och kontroll, över varje situation, är livsviktigt för sånna som han...

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG...?

Publicerad 2014-11-19 00:58:36 i Allmänt,


Å ena sidan känner jag så otroligt mycket för B & C. Jag får ta del av deras innersta känslor om allt vad J har medfört. Jag känner ilska, frustration och maktlöshet över att två så fantastiska människor har fått detta öde på sin lott. 

Jag vet att ingen egentligen förtjänar att uppleva det dom har upplevt...men visst finns det mindre goda människor som kunde få tagit smällen i deras ställe...

Jag oroar mig för den nya kvinnan vi fått kontakt med. Hon är, precis som B & C en god människa som besitter mycket kärlek...och jag hoppas att hon inte kommer att förlora den egenskapen innan hennes resa med J är över.

Visst har J påverkat mig. Gjort mig förvirrad och fått mig att ifrågasätta min egen logik. Han har fått mig att gråta och må dåligt...men inte genom anklagelser och hårda ord utan genom att, i början, spela så förstående och omtänksam. 

Jag fällde tårar över att jag, med min bestämda uppfattning om hur mitt liv skulle utvecklas, valde bort honom (eller iaf försökte åtskilliga gånger, innan jag började förstå att han faktiskt var fejk...och därmed fick skylla sig själv för att han blev bortvald). Men allteftersom denna vansinniga historia fortskred blev jag mer och mer utstuderad och samtidigt fascinerad...

Så därav - ...å andra sidan undrar jag vad det är för fel på mig?

Varför känner jag inget hat gentemot J? Jag hatar konsekvenserna av vad han är, det gör jag. Och jag önskar verkligen att han bara kunde upphöra att existera. 

Men jag är inte arg och ledsen över dom gångerna han lyckades manipulera mig. Han fick mig aldrig att tvivla på mig själv och vem jag är. Varför? 

Kanske kan jag se antydan till ett svar i det faktum att jag...redan när jag lämnade E, första gången...insåg att det inte går att rädda någon annan med kärlek. Man kan stötta och försöka leda någon i rätt riktning, men om dom inte själva vill ta tag i sina problem måste man dra gränsen någonstans - och rädda sig själv. 

Jag mådde aldrig dåligt när jag spelade mina spel med J. Hade det inte varit för E så hade jag kunnat göra det igen och igen - om det hade hjälpt till att rädda nya, tilltänkta offer...trots att jag inte känner någon längtan efter kontakt med honom eller för själva spelet. Så vad är det för fel på mig? 

Jag ser det inte som att jag är en sån jävla bad ass som inte låter mig knäckas av en psykopat...jag undrar varför jag går såpass helskinnad ur det. Är jag också störd? Och på vilket sätt i så fall...? 

Jag hoppas dock att det faktum att jag grubblar över detta är ett sundhetstecken...

DET KOMMER ALDRIG ATT TA SLUT...

Publicerad 2014-11-14 09:22:56 i Allmänt,


Utåt sett har J gått vidare. Han är den roliga killen på fb som skojar och bjuder på sig själv samtidigt som han via musik förmedlar känslor. Känslor som han egentligen inte har...men som får honom att framstå som en mjuk kille med en stor längtan efter att bli älskad.

Men bakom kulisserna pågår andra saker. 

Jag valde, i samråd med B och C att varna några utvalda kvinnor och nu är han vansinnig! 

Under hela gårdagen bombarderade han B med elaka och hotfulla mejl. Han anklagade henne för att ljuga och använda piller och hävdade gång på gång att hon kan räkna med att bli polisanmäld. Vad hon skulle bli anmäld för berättade han inte. 

Mönstret är välbekant. Han rör om i grytan, anklagar och hotar utan att gå in på detaljer. Ser vad som händer. Jag tror inte han är helt säker på vem av oss som har skickat varningarna...

Ofta ger detta beteendet en reaktion. Det är mänskligt att bli ledsen, nervös och/eller arg och att automatiskt vilja försvara sig. Det är det han är ute efter. B har inte svarat honom. 

Jag skickade en varning till fyra kvinnor. Två har läst dom och svarat.

Den ena har funnits med i bilden länge, i periferin, och det har nu framkommit att det inte är någon fara för henne. Dom är bara bekanta på fb. Hon var skeptisk till det jag berättade i början, men har nu börjat inse att jag inte har någon anledning till att ljuga.

Den andra kvinnan har han precis börjat hala in. Hon bor i mina trakter och har bara träffat honom en gång. 

Det hon berättar kunde lika gärna varit mina ord. Hur man precis träffat någon som verkar så charmig, mjuk och omtänksam och hur skönt det är att äntligen börja skratta igen efter att ha gått igenom jobbiga saker tidigare.

Självklart blev hon chockad, men det känns som om hon lyssnar till vad vi har att berätta och jag valde att ge henne tillgång till denna blogg.


Det är utmattande att försöka nå fram till andra kvinnor som ännu inte ser vad vi har sett...men vilken sorts människa vore jag om jag bara stod och såg på när andra, sakta men säkert, får sina liv förstörda...?

Men det kommer aldrig att ta slut och jag undrar hur många gånger man kommer att orka varna kvinnor...


Jag är fortfarande inte arg på J. Han är vad han är...jag vet att han inte kan hjälpa det...men det händer att jag önskar att han vara upphörde att existera. Men sån tur lär väl mänskligheten inte ha...

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela