thefascinatingmonster.blogg.se

Här kommer jag att berätta om mötet med en psykopat. Hur allt gick till, hur det kändes och hur det slutade.

BITER MIG I LÄPPEN...

Publicerad 2015-01-12 00:01:43 i Allmänt,



...och tar ett steg tillbaka. 

Jag har, precis som C, en inre bitch. Jag går igång på utmaningar och jag gillar att ge svar på tal. Därmed kan jag finna dagens händelser roande. Men saken är den att det är egentligen inte ett dugg roligt. 

Det kan vara så att jag har rätt i mina spekulationer att det är F som lämnat kommentaren till inlägget "VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG...?". I så fall är det inget komiskt i det. Det är skrämmande och sorgligt. För det betyder att hon köper det han säger. Och köper hon det han säger är hon ute på oerhört farlig mark.

Men... Det kan också vara någon helt annan som kommenterat. I så fall har det absolut ingen betydelse. Det spelar mig ingen roll hur andra ser mig. Dom som känner mig...ja, dom känner mig. 

Det finns ju naturligtvis ett tredje scenario. Att J, på något sätt, kommit över bloggen. I så fall säger jag glatt: "Hej, fröken J! Enjoy your nightmare!" 

Visst vore det synd om han får ta del av bloggen. Den gör större nytta om han inte har vetskap om den. Men eftersom jag står för varje ord jag har skrivit här (i rätten, om det skulle komma dithän) så spelar det egentligen ingen större roll.


Jag startade denna blogg av två anledningar...

1) Jag behövde få sätta pränt på alla tankar och känslor jag hade om det jag varit med om.

2) Jag hoppades att mina upplevelser...och därmed även B och C's upplevelser...kunde hjälpa andra i samma båt. 

Så jag ber om ursäkt, F, om jag varit helt ute och cyklat. Jag lät mig dras med...trots att jag, vid detta laget, borde veta bättre än att anta saker jag inte har bevis på. Det är så det alltid blir när man har med J att göra - man misstänker och misstror människor.

Naturligtvis finns det vissa grunder för min misstänksamhet... 

F och jag har hörts av, i skrift, någorlunda regelbundet. Senast två dagar innan jul. Dagen innan julafton skrev jag en kort hälsning till henne och önskade henne en god jul. Hon läste detta meddelande, men har inte svarat. Lite märkligt. 

Först tänkte jag att hon förmodligen hade lika fullt upp som jag sådär innan jul...men sen blev jag lite misstänksam. Uteblev svaret för att hon till slut börjat tro på det J sagt om mig (genom hans beskrivning av C kan jag gissa mig till vad han sagt om mig)...eller var det inte hon som läst meddelandet? 

Kanske var det J som läst det...för att sedan radera det? I så fall vet hon inte ens att jag skrivit det. Och i så fall är det också möjligt att J har läst igenom alla våra meddelanden och därmed även har bloggaddressen. Ja, ja... Skit samma.

Vad jag ville säga är att jag nu har tyglat min inre bitch. Jag vet att allt, väldigt lätt och väldigt snabbt, blir kaos när man har med J att göra...så jag är inte arg - bara orolig för hur det går för F.

Hur allt ligger till kommer kanske fram så småningom.


Jag har precis nattat min byracka  (samma procedur varje kväll innan han kryper ner under täcket) genom att massera hans sammetslena öron och kinder (det enda som är riktigt mjukt och lent på den hunden) och ska strax natta mig själv.

E och jag har haft en mycket trevlig helg som avslutades med att vi skodde tillsammans åt tränaren som vi lämnat våra hästar till. Jag är så oerhört lyckligt lottad som har träffat någon jag kan dela mitt liv med - på så många sätt. ❤️

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela