ÄNTLIGEN
Äntligen kom dagen då B hörde av sig!
Jag är otroligt glad över det. Men jag förstår också att hennes helvete inte är över än, men nu är hon på rätt spår och hon är inte ensam. Det viktigaste vapnet mot J är att ha allierade. Att se till att han inte kan få en att tro på hans anklagelser och lögner - att han inte kan isolera sina offer!
Jag har haft rätt i en del av mina spekulationer och fel i några. Men vi hade iaf ett bra samtal och nu lär jag nog slippa J (ett tag).
Det är synd att det blev som det blev mellan B och mig för jag tror att det hade gått fortare för henne att komma till insikt om att han aldrig har varit i närheten av att ändra sig eller vilja söka någon sorts hjälp om hon fått bevis på allt han hela tiden säger och gör till/med andra.
Han verkar bli mer och mer labil och desperat vilket är lite läskigt. Däremot tvivlar jag inte ett ögonblick på att han aldrig kommer att kunna vara något annat än vad han är - ett monster.
B säger till honom att han måste ta tag i sitt liv, bryta sitt mönster med alla dessa kvinnor till höger och vänster och att han måste lära sig att prata om hur han känner. Men det kommer aldrig att hända.
Det FINNS inget mänskligt i honom! Och det säger jag trots att han aldrig har skadat mig på något sätt... Jag hyser inget hat och ingen bitterhet mot honom. Det är bara ren fakta - det han är finns det ingen bot för.
Jag blir mörkrädd när jag hör henne säga så! Innan man har fått så mkt distans att han aldrig mer kan påverka en med sina anklagelser får man inte ens leka med tanken att han skulle kunna ändra sig...
