Ja, det var faktiskt en ren slump att jag kom i kontakt med Monstret.
Han kan ta åt sig äran för en hel del...men inte för att jag svarade på det där första mejlet. Det var endast hans utseende som gjorde att jag svarade. Och smaken är ju som baken - delad.
Om man skulle fråga mina vänner hade hälften av dom sagt att dom tyckte han såg bra ut samtidigt som resterande inte kunde förstå vad jag såg hos honom.
Sen var det en slump, igen, att jag fortsatte mejla. För det var ingen extraordinär inledning på konversationen.
Den tredje slumpartade faktorn var att han hade behaglig röst och ingen utpräglad Stockholmsdialekt. Jag har väldigt svårt för den dialekten och jag tycker att den kan få människor att låta oerhört dryga - även om det som sägs inte tyder på det.
Såhär långt handlade det alltså inte om skickligheten att manipulera.
Sen kom mina misstag som gav honom övertaget...
Hade jag vetat att han var ett monster...ett rovdjur...så hade jag varit på min vakt. Du litar aldrig på en tiger eller en vithaj...inte ens i fångenskap, för du vet att om du slappnar av så finns risken att den följer sina instinkter och fäller sitt byte. Inte för att den är ond utan för att den kan...och för att det är det den är född till.
Skillnaden på en tiger och en psykopat är att på utsidan ser inte psykopaten ut som ett rovdjur. Den ser ut som en människa...och till att börja med uppför den sig som en människa - en varm, rolig och omtänksam sådan...
Så jag utgick från att det var just en människa jag hade att göra med.
Jag talade om vilken sort musik jag gillade, berättade att texterna betyder mycket för mig.
Jag pratade om rädslor och drömmar. Om vad jag tyckte om och inte.
Och, allt detta, utan att förstå att det gav honom verktygen han behövde för att få mig på fall.
Jag vet fortfarande inte om det var strategi från hans sida att ge mig hintar om att han kanske inte var någon bra människa. Om han är så smart att han förstod att det skulle locka mig till att vilja veta mer.
Jag vet att man inte ska underskatta monster...men han har visat många gånger att han inte är vassaste kniven i lådan...så det kan faktiskt ha varit ett "lyckligt sammanträffande", för honom att jag blev mer intresserad av det jag lärde mig om honom istället för att springa.
Vi delade mycket musik. Några av låtarna som hjälpte mig att bilda uppfattningen att han inte var "Guds bästa barn" var:
Call Me (Shinedown)
"I've said it so many times
I would change my ways
No, nevermind
God knows I've tried"
A Better Man (Thunder)
"Once in a while I drift in time
To a place in my memory that it still hurts to find
I was taking on the world with a see through smile
But dying on the inside all the while
I was dying on the inside all the while
And now I believe in love, I believe in love
You're the reason why I can
'Cos when I look at myself in the mirror
I see a better man, a better man"
I Ain't No Nice Guy (Motörhead)
"When I was young I was the nicest guy I knew
I thought I was the chosen one
But time went by and I found out a thing or two
My shine wore off as time wore on
I thought that I was living out the perfect life
But in the lonely hours when the moon's the only light
I thought about the times when I turned my back & stalled
I ain't no nice guy after all"
Not The Nicest Guy (Lordi)
"You never realized
I'm back here to stay
like a fungus that grows on your side
You never realized I won't go away
Not tonight
I'll never leave you lonely
I'll be there tryin' to grab a hold, yeah
I'm not the nicest guy you know
You'll never leave me darling
Now hear my tender warning
I'm not the nicest guy you know"
I Almost Told You That I Loved You (Papa Roach)
"I almost told you that I loved you
Thank god I didn't because it would've been a lie
I say the damnedest things, when your on top of me
I almost told you that I loved you
I hate to say it but it has to be said
You look so fragile as I fuck with your head
I know it shouldn't but it's getting me off
If sex is the drug then what is the cost
I'm not the one that you want, I'm not the one that you need
My love is like a fucking disease
You can give me your hand, you can make your demands
I'm the hardest mother fucker to please"
Ashamed (Takida)
"The fool have reached the door,
He can't take it any more,
Asking for one more chance,
Will you say no?
I'm beging on my knees,
Will you, will you please
swallow an ounce of your pride and finnaly let me in
under your spell there's me,
I want to tell you the truth
But I'm ashamed again
I'm ashamed again"
Sen skickade han ju många, många låtar med känslosamma och kärleksfulla texter också, naturligtvis. Och jag tyckte det var romantiskt att denna stora råbarkade karl kunde uttrycka så mycket känslor...
Det som är riktigt ironiskt i allt detta är att en gemensam favoritlåt är Psykopaten (Asta Kask - you tube-versionen).
Anyway... Slumpen gjorde att vi kom i kontakt med varandra. Jag gjorde misstaget att lämna ut mer information om hur jag fungerade än jag själv insåg. Och det faktum att jag är mänsklig, att jag trodde att om man ser en människa framför sig så finns det något mänskligt där inne...även om det skulle råka vara en sargad själ...gjorde att det tog nästan ett år att se monstret.
Fortsättning följer...