thefascinatingmonster.blogg.se

Det var lugnt i drygt 2 veckor. Jag tänkte att vi kanske kunde fortsätta att dela musik med varandra så jag mejlade honom och frågade om han kunde tänka sig det - bara skicka länkar via mejlen. Det tyckte han var okej.

Så det blev något mejl här och där. Sedan fick jag post hem till mig, som var hans. Han hade nämligen stått skriven hos mig under de månader vi var tillsammans (precis som hos B - för att kunna dra av resorna).

Då undrade han om jag kunde ringa honom. Tänkte att det kan väl inte vara någon fara att göra det...så, visst.

Och så blev det som alltid med honom. Det började med ett samtal och var snart uppe i flera om dagen.

Under den dryga månaden som gått sedan B's och min kupp mot honom hade jag tagit upp kontakten med E igen. Jag ville se om vi kunde reparera det senaste årets skada. 

Det var inte lätt. Det fanns otroligt mycket känslor oss emellan...men Monstret och hans förmåga att få mig att känna mig vacker och kvinnlig, på ett sätt som är nästan omöjligt att förklara, hade påverkat mig och det var svårt att sluta längta efter att känna den dragningskraft som han hade. Han är en naturkraft, när han sätter den sidan till.

Mitt sätt att jobba på att komma över E, för ett år sedan, var att försöka se på honom med kritiska ögon. Lägga fokus på hans mindre bra sidor...och att utsätta mig för att träffa honom trots att det var jobbigt för mig. Och det fungerade. Inte till 100% - isf hade vi ju inte längre haft någonting att reparera...men det fungerade såpass bra att jag till slut kom så långt att jag kunde träffa någon ny.

Nu skulle jag alltså försöka stoppa och reversera hela den processen! Hitta ett sätt att inte fokusera på dom dåliga egenskaperna...att få dom att kanske bli bra eller iaf oviktiga igen och även hitta ett sätt att inte längre sakna J's (spelade) bra sidor.

Detta är väl egentligen det enda jag kan vara lite, lite bitter över i hela den här historien. Att J fick mig att inse att det fanns egenskaper jag saknade hos E...egenskaper jag inte ens hade vetat att jag ville ha hos min partner. 

Nu märkte jag dock att samtalen med J faktiskt kunde hjälpa mig. Det handlade inte längre om att jag inte ville släppa taget om honom. Jag var mer övertygad än någonsin om att jag inte ville leva med honom. Störd eller ej - han var ingen trevlig person när man såg till helheten.

Varje samtal med J fick mig att tänka "Han är verkligen en sån looser!" 

Han ynkade över sin onda rygg - men det var jobbigt att ens fundera på att gå till gymmet...han idiotförklarade dom flesta han arbetar med eller känner - och tycker därmed också att han själv är "Bästa killen!"...

Och det gjorde också att jag respekterade E mer och mer. Han är en människa jag är stolt över att ha i mitt liv! 

Jag var ganska nedlåtande mot J. När han svarade i telefon med "Bästa killen" frågade jag vad han var bra på. Jag sa att det enda han egentligen var bra på var väl att kyssas.

Jag sa att han skulle sluta gnälla över sin onda rygg eftersom han ändå inte gjorde någonting åt den etc etc.

Han var en hel del ute hos B och "hjälpte" henne. Jag tyckte det var bra. Tänkte att om dom hade något på gång igen så kanske J och jag verkligen skulle kunna vara bara vänner. Men det kändes inte som om han hade rent mjöl i påsen...

Efter ett tag frågade jag om B visste att han pratade med mig. Det visste hon inte. Jag sa att han borde tala om det. Han ville inte. Trodde inte hon skulle gilla det. Jag sa att jag inte förstod varför. Vi höll ju oss till neutrala ämnen och dessutom träffade jag E nu så det var knappast så att jag ville att vi skulle göra ett nytt försök. Han tyckte ändå inte att det var en bra idé.

Jag sa dock att om hon frågade mig - då tänkte jag inte ljuga. Då skulle jag berätta att vi hade kontakt. Han svarade att det var okej...och kom med ett fördolt hot och sa "detsamma". Dvs berättade jag för B skulle han berätta för E...

Jag frågade om han hade sex med B. "Nej, inte på flera månader. Jag har gått i celibat." Okej.

Efter ett tag körde han dock på som vanligt igen. Skickade en massa känslosamma låtar, började kalla mig "lilla du", "gumman" och "kärlek"...sa puss när vi la på (och ville inte lägga på innan jag hade sagt det tillbaka), sa att vi skulle ut och åka motorcykel till sommaren och pratade om hur vi skulle ha det om vi blev tillsammans igen. Kom med den gamla vanliga frasen "I'd take a bullet for you.".

Jag suckade inombords. Samma gamla J... 

När så dagen kom då han äntligen fått första tiden till behandlingscentret...ja, då gick han inte.

När jag frågade honom, dagen efter, hur det hade gått svarade han; "Äh, jag åkte aldrig dit." Va?! "Jag kunde inte komma iväg tidigare från jobbet och sen var jag tvungen att åka förbi däckfirman och hämta sommardäck - det fanns inte en chans att jag skulle hinna till Huddinge!"

Vad i helvete säger karln?! OM han verkligen har ett missbruksproblem...om det är det handlar om så borde han, efter det sammanbrottet och den "insikten" han kommit till, verkligen vara mån om att komma igång med samtalsterapi. Men innerst inne hade jag väl vetat det hela tiden...att det bara var ett spel för gallerian.

Jag sa att jag var otroligt besviken över att höra att han hade gett fan i att åka dit och han sa att han skulle fixa en ny tid.

Nu var jag helt övertygad om vad han var. Och jag ville att B skulle få reda på hur han uppförde sig när han pratade med mig. Jag skickade ett sms till henne och frågade om hon hade tid att byta några ord. Det tog bara en timme så ringde J, väldigt sur, och frågade vad jag hade tänkt skvallra om till B. Med andra ord...han ville inte att B skulle få reda på vad han sa till mig.

Det tog några dagar innan hon ringde. Hon hade då kommit fram till samma sak som jag - att han var en jävla bluff. När jag sedan berättade hur han pratade med mig var det ingen tvekan - han och alla hans grejer skulle ut ur hennes liv för gott! Hon talade även om för mig att dom visst hade hade haft sex, flera gånger, så där ljög han igen (som vanligt).

Hon ville ha mig på sin sida. Ville att jag också skulle bryta all kontakt med honom. Jag var lite tveksam eftersom min dagliga kontakt med J förde med sig att jag uppskattade E och alla hans egenskaper mer och mer... Men jag gick med på det. Jag slutade svara på hans mejl och han ringde inte mer. Skulle tro att B hade upplyst honom om läget.

För att hjälpa mig själv att stå fast vid mitt beslut att stå på B's sida valde jag några dagar senare att skicka ett mejl till J där jag bifogade ett test jag gjort på nätet. Ett som visade att han hade starka psykopatiska drag (han fick 38 av 40 möjliga poäng...förmodligen för att det var två frågor jag inte visste svaret på och därför valde att svara "delvis" istället för "ja, det stämmer").

Jag skrev att jag svarat uppriktigt på frågorna. Att detta var min uppfattning av honom och att det var därför jag inte kunde ha honom i mitt liv. Självklart svarade han inte.

Tyvärr gick det inte många dagar innan B ändrade sig och släppte in honom i sitt liv igen... Nu blev jag faktiskt lite irriterad. 

Inte så mycket för att hon inte klarade av att bryta med honom utan för att hon låtsades vara så stark och tuff och insiktsfull. Att hon hela tiden påpekade att hon visste vad han var och att hon inte hade några känslor för honom. Det började ringa falskt i mina öron...

Fortsättning följer...