INTE MIN FIGHT
Vi varnade J's nya kvinna. Låt oss kalla henne F.
Jag tror inte att F tror att vi ljuger...men hon vet nog inte riktigt vad hon ska tro. Kanske tror hon att J ska vara annorlunda mot henne...kanske tänker hon att hon ska plocka russinen ur kakan och sen dumpa honom.
B och C delade med sig av sina upplevelser...svåra upplevelser. Det tog på deras krafter, rent mentalt och känslomässigt, att göra det.
Det kostar inte mig lika mycket eftersom jag aldrig (mycket tack vare just B och C) råkade lika illa ut. Men det är inte min fight så länge hon inte verkligen vill bryta med honom.
Hon hör av sig när han uppfört sig märkligt, barnsligt eller dumt och säger att hon är ledsen. Jag talar om för henne att så kommer det att fortsätta...och att det kommer att eskalera när han börjar känna sig säker på var han har henne.
Hon tror att hon har kontroll och att hon kan bryta när hon vill. Hon har fel. Det trodde jag med...men det är en lång process att bli fri från J - oavsett om man råkat riktigt illa ut eller inte.
Så jag tror att jag har kommit till den punkten då jag inte längre kan svara på hennes frågor om hur han fungerar. Det vore att göra henne en björntjänst. Hon får höra av sig när han kommit så långt att han har börjat få henne att tvivla på sig själv...eller fått henne att känna att hon verkligen måste bryta, men hon behöver hjälp att göra det.
Jag oroar mig för henne. Hon verkar vara en fantastisk tjej som redan haft det tillräckligt tufft i livet och som behöver sin energi till sig själv och sin son...men det går inte att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Jag tror och hoppas dock att våran varning har gjort att hon inte köper allt han säger med hull och hår...
