thefascinatingmonster.blogg.se

Här kommer jag att berätta om mötet med en psykopat. Hur allt gick till, hur det kändes och hur det slutade.

EN NATTLIG REFLEKTION

Publicerad 2014-12-28 02:53:31 i Allmänt,


Är bara tvungen att skriva ner några tankar innan jag somnar...

Funderade på J och hur jag kände för honom...

Egentligen var det nog inte så mycket känslor för just honom. Någonstans fanns det en spärr som gjorde att jag aldrig fick dom där riktiga känslorna. Nej...det handlade mer om hur han fick mig att känna mig...att se mig mig själv.

Jag behövde inte vara övertygad om att han hade äkta känslor för mig eller att orden han sa till mig inte också sades till andra kvinnor - han fick mig att känna mig vacker, speciell, smart, sexig, god, omtänksam och ansvarsfull. Jag var förälskad i hur han fick mig att känna...hur han fick mig att se mig själv. 

Och ha då i åtanke att jag inte hade problem med varken självförtroende eller självkänsla när jag träffade J. Jag har aldrig haft några problem att få karlar...jag kunde välja och vraka. Min enda svaghet när jag träffade J var att jag hade varit nedstämd under en tid. E hade fått mig att gråta och jag behövde så förtvivlat få skratta igen. Och J fick mig att skratta.

Men jag anade redan då det jag numera fått bekräftat...att allteftersom tiden går och beroende på hur väl han lyckas isolera sin kvinna så övergår hur hon ser på sig själv till tvivel på hela hennes existens.

Hon tvivlar på sitt psyke, på sin normalitet...hon tar på sig skulden för hans beteende och, till slut, känner hon att hon inte förtjänar bättre än det monster hon tvingas dela säng med. 

Men någonstans långt där inne finns fortfarande en liten, liten röst som ifrågasätter vansinnet som har blivit hennes vardag. En liten del som kämpar för att övertyga resten av henne att hon måste slå sig fri och ta sig ur mardrömmen...en del som vägrar tro att det är såhär livet ska vara... 

Att våga lyssna på den rösten och uppbåda sina krafter till att utkämpa det stora slaget som det faktiskt är att bryta med J är otroligt svårt...men det är det vad som krävs för att för att överleva...och framförallt - för att kunna leva igen. 

B och C har valt att leva...men ärren i själen bär dom med sig. Jag önskar det fanns något jag kunde göra för att få dom att blekna...att försvinna helt. 

Dom är två av dom godaste, finaste människor jag mött. Varför dras det mörkaste mörker till dom vars själar lyser starkast...?

Kommentarer

Postat av: C

Publicerad 2015-01-05 21:34:54

<3

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela