EFTERÅT
Det har nu gått många år sedan jag skrev första inlägget i denna blogg och jag har inte så mycket mer att berätta annat än att den där känslan...det där beroendet efter den man insåg var ett monster...allt det där går över.
Det första året tänkte jag att om jag blev singel igen så skulle jag ju faktiskt kunna träffa honom igen. Han hade aldrig makten att förgöra mig och jag behövde aldrig ha dåligt samvete över hur jag behandlade honom.
Men när dagen kom, då jag faktiskt blev singel...då fanns inte det minsta intresse att ta upp kontakten med honom igen.
Det finns inget mer att ta reda på. Jag vet hur han fungerar och han är patetisk.
Så till alla er som kämpar mot abstinensen - var starka!
Ta er igenom det och ge er själva chansen att bli lyckliga...att träffa någon som ser allt det goda i er...allt det som monstret såg och utnyttjade. För det finns fler genuint goda män än vad det finns monster och en god man kommer ständigt att anstränga
sig för att vara värdig sin drottning.
Jag har träffat världens finaste man...men jag är tveksam till om jag ens hade gett honom en chans och, än mindre, uppskattat honom så otroligt mycket om jag inte innan dess hade träffat ett monster.
