EX
Sitter på trappan till uterummet, i solen, och njuter av lugnet. Tänker på mina ex.
Jag ångrar inte någon av de relationer jag har haft i mitt liv. Det finns en eller två som inte har gjort något egentligt avtryck. De bara var...som en transportsträcka.
Men de flesta har varit något positivt. Något som var rätt just då och som har format mig till den jag är idag.
Många gav mig minnen jag fortfarande glädjs åt.
En del av mina ex finns fortfarande i mitt liv. Några i periferin och några nära. Jag ser det som något bra...att man fortfarande kan respektera, uppskatta och tycka om någon efter att man insett att man inte är ämnade att leva tillsammans.
Efter att man avslutat ett förhållande och det gått såpass lång tid att man har glömt hur det känns att vakna bredvid den personen ser man inte längre det som en gång var så fantastiskt. Man känner inte det där pirret som fick en att ta steget in i ett förhållande.
Jag kan tänka på min exman nr 2 och undra hur fan jag orkade med den barnsliga, uppmärksamhetstörstande karln. Det finns inte en chans i helvete att jag skulle falla för honom i dag...men jag kan, om jag lägger undan det jag lärt mig om oss båda, fortfarande komma ihåg vad jag föll för då.
Bara för att ett förhållande är över måste man inte tycka illa om sitt ex...eller idiotförklara sig själv för att man var med den personen.
Jag ser allt som erfarenhet och jag har, sakta men säkert, lärt mig vem jag är...vad jag behöver och vill ha...och hur jag fungerar.
Jag har även lärt mig att även om man inte ska ändra på sig själv för att göra någon annan nöjd så är det ibland nödvändigt att ändra på sig själv - för att man själv ska bli nöjd.
Den gamla frasen "ta mig för den jag är" är faktiskt inte hela sanningen...för är man inte en person som någon bra människa vill ha...ja, då får man antingen de som inte har tillräckligt med självkänsla för att ställa några krav - eller de som själva inte är bra människor...
