Jag får väl börja med att förklara varför jag tycker att ordet monster är en passande beskrivning på en psykopat...
Monster är något vi läser om i böcker eller ser i en film. Något som inte är mänskligt. För det som beskriver mänsklighet, det som finns i de allra flesta...även om det, pga uppväxt och händelser, har reducerats till bara en gnutta...det är empati och kärlek.
I mitt fall har jag sluppit bli söndertrasad av monstret.
Därför har jag inte på allvar känt hur det är vara fångad i ett grepp så hårt att man, i förtvivlan, inser att "detta blir min död"...
Har man med en människa att göra finns det alltid något mänskligt och empatiskt inom den personen man kan vädja till för att få sitt liv skonat. Men försök det med Alien eller Hajen! Det går ju inte - för dom är monster.
Precis så är det med en psykopat. Det är bara det att offret kan ju inte förstå det. Det är så oerhört svårt att inse att trots att man ser en man framför sig...som skrattar, gråter och pratar om rädslor och kärlek...så finns det inget mänskligt i denna varelse - bara en imitation av hur människan uppför sig.
Därför är dessa monster så oerhört framgångsrika. Dels bemöter och hanterar människor i deras omgivning dom som just människor och dels är dom oerhört bra på att läsa av vad man behöver. Dom följer aldrig några regler, skrivna eller oskrivna, för hur man uppför sig och drar sig inte för någonting.
Om man nu, som jag, lägger ihop bit för bit vilken sorts karaktär denna person har så tar det ändå ganska lång tid. Och det gör inte att man automatiskt har läget under kontroll. Det finns gränser man tror att ingen skulle överskrida...men det är livsfarligt att tro något sådant om det är ett monster man har att göra med.
Jag började sakta men säkert inse att det verkligen inte fanns några moraliska gränser för denne man, men inte fan fick det mig att springa. Nej, där kom ytterligare en av sakerna som gör sådana som han så farliga - jag blev fascinerad!
Han blev ett studieobjekt. Jag ville lägga hela pusslet, försöka rädda genom att visa vad kärlek är, experimentera, ge chanser, läxa upp, utmana, avslöja och slutligen - krossa.
Men naturligtvis hjälper ingenting... Det är som att sparka på en död katt - det har ingen som helst effekt. Ja, förutom att man tömmer sig själv på energi, tro på kärlek och hopp för mänskligheten.